När jag tänker på sommaren.

 
 
 
 
När jag tänker på sommaren så tänker jag på solnedgångarna. Det är därifrån jag har flest bilder ligger sparade. Den gyllene timmen, timmen där tiden och dagen saktar ner och alla dofter träder fram extra starkt. När jag går i skogen och myggen surrar kring mina ben. Doften av varm skog. När barnskratten från sjön tonar ut och kvällen vibrerar. När jag får krypa ned i nytvättade lakan som torkat i vinden och somna på hjärtats bröst, som doftar solvarm hud. Alla de där små ögonblicken är sommar för mig. Och sedan vaknar jag tidigt för jag vill inte missa en enda sekund av sommar och på alla de platser där jag går i solnedgång vandrar jag i morgonsol och dimma och jag får nypa mig själv i armen för att allt är så vackert. 

Våren de senaste dagarna.

 
 
 
 
 
När april skämde bort oss med tempraturer över 20 grader var vi utomhus nästan dygnet runt, med några avstickare för jobb och sömn. Det är snart maj och naturen håller andan, som om den väntar på att få brista ut i grönska. Det är verkligen en magisk tid nu, och jag fotograferar vitsippor som en galen människa. Men den här tiden mittemellan, den kliar lite i mig. Jag vill så gärna lite, lite framåt. Till grönskan och värmen, morgondoppen i sjön och doften av hägg. 

Vitsippor och vårkänslor.

 
Efter jobbet idag fick jag besök av mina favorittjejer. När vi legat i soffan en stund med banan och hallon - smoothie i kurrande magar drog vi på oss gummistövlarna igen och njöt av strålande vårsol. Över bäckar och leriga åkrar lekte vi indianer och sökte efter vitsippor. 
 
 
Och lyckan i att hitta den där lilla, lilla vita blomman som sträcker sig mot himlen. Både jag och Elsa skrek rakt ut och med ivriga fingrar plockar hon den och då påminner hon mig om mig själv. Så himla mycket. 
 
 
Lilla Lovis är inte så liten längre och jag blir varm i hjärtat av att dom här tjejerna är en del av mitt liv.
 
 
Klockan rinner iväg och så skiljs vi åt med kramar, slängpussar genom bilrutor och jag känner är sådär skönt trött i både huvud och kropp. Hjärtat har tänt i kaminen och jag ska bara sitta här en stund och inte göra någonting mer. Tack, våren. För att du äntligen, äntligen ger hopp. 
 
 
Visa fler inlägg