Sedan sist..
 
 
Jag har haft jättesvårt att blogga. Sådär att orden inte finns.
 
 
Jag har funderat på mycket. Druckit kaffe i tystnaden. Stirrat ut på den betonggrå himlen. Känt att jag behöver vara lite off. Trycka på paus och känna efter. För livet går i 120. 
 
 
Jag har firat mamma på hennes 51 årsdag. 
 
 
Innan snön regnade bort hann jag ta en bild på den tjocka dimman över sjön. Himmel och jord i ett. 
 
 
Tänker att ljuset är annorlunda och att det bara blir ljusare för var dag. Underbart. 
 
 
Jag är kritisk till mina egna bilder och jag försöker släppa det. Jag älskar dessa bilder på min vän Frida och tänker att jag vill visa, och då gör jag det. 
 
 
Jag är lite allergisk mot mobilbilder men jag struntar i det.. Jag avslutade denna söndagen på Spa med en kär vän. Spontant och alldeles precis vad jag behövde. Nu är jag skönt mör och trött i kroppen och ska jag krypa upp i soffan brevid min andra hälft och kramas. 
Söndagsord.
 
 
Söndag. 
 
Med solen i ögonen fotograferar jag vintern. Den är så fin att den är svår att ge rättvisa. Mellan träden dansar det kristaller i tystnaden, jag försöker fånga det på bild men sparar de i minnet istället. Det bubblar av snölycka inom mig och när jag kommer inomhus tar det mig flera timmar att få upp värmen i tårna. Vi värmer oss med morotssoppa som tar över två timmar att göra.
Den är stark och god och jag tänker att jag måste göra soppa snart igen.
 
Tack helgen. För sol, vänner och sovmorgon  
Precis vad jag behövde. ♥
En lördag.
 
 
 
 
 
 
 
Det är isande kallt och jag tittar mest ut genom fönstret. Jag vill fotografera i detta fantastiska väder men tar mig verkligen inte ut. Istället plockar jag bort det allra sista av julen, dricker kaffe, läser en bok och värmer mig framför kaminen. Och det är inte alls så tokigt, känner jag. ♥