Oktober.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Oktoberdagar utomhus. 
Pinnbröd och kaffe vid en sjö i skogen nån mil hemifrån, där skogens gröna nyanser snabbt har övergått i gult och rött. Där grillar vi pinnbröd som vi äter med smör, dofter som kastar mig tillbaka till skolutflykter och regnbyxor.  Det här var en söndag och kanske det bästa avslutet på en fin vecka.
Nu är det redan tisdag och dagarna springer. 
 
En vecka i mitt liv.
 
Flygrädsla i veckor innan, men jag gjorde det. När planet väl kommit upp över molnen blir jag alltid lika fascinerad, mållös och benen darrar. Såndär bubblig, skräckblandad förtjusning. Känslan att vara påväg.
 
 
Världens finaste kusin i solnedgång. 
 
 
 
 
 
Med båt for vi ut mot kritvita stränder, grottor och sköldpaddor. Magiskt! 
 
 
Katter och små gränder. Fotografen i mig visste inte åt vilket håll att titta. 
 
 
En kvällspromenad i området med sällskap av ännu en katt. 
 
 
 En vecka i mitt liv tillsammans med två av mina bästa människor.  Det vilar många känslor i min kropp, det har tagit mig några dagar att landa här hemma bland grantoppar och regnstänk. För bara några dagar sedan slog hjärtat dubbelt för allt det vackra gröna och blåa, kontrasterna mot vad jag är van vid. Havet, saltvatten och solbränd hud. En resa som kom precis när den var som mest behövlig. Skratten ekar i hjärtat som ett minne jag vill spara undan för alltid. Dom där två, kärlek. 
Zakynthos, jag hoppas vi ses igen, någon gång. 
 
Måndagsord.
 
 
 
 
Måndagsord men egentligen har jag tappat orden. Jag vaknade i morse till minus 8 och blårosa himmel. Jag och hundarna är överlyckliga. Jag kan knappt ta in att det kan vara så vackert, jag blir stum när naturen på en natt förvandlas till en sagovärld. Jag går inte in förrän kameran strejkar och fingrarna är stela. Vilken ljuvlig start på veckan. Glad måndag till er, och tack för att ni peppar och finns här med mig.