Sista söndagen i november.
 
 
 
 
Sista söndagen i november och vi sover länge. Vi dricker morgonkaffe framför kaminen med alla djuren och sedan tar jag med mig Binja och en vän till skogen. Vi plockar lingonris och blir blöta om fötterna. Det gör lite ont i mig att snön smält bort men luften är kall och skogen är tyst. När klockan slår 18.00 tror jag den är 20.00 och jag känner mig lite förvirrad.Jag adventspyntar lite mer och så pratar vi om resan till Prag som väntar alldeles därframme. Jag längtar, men först väntar första adventsveckan och kanske är det den mysigast av alla. 
 
 
 
Dagar jag längtat efter.
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag kan inte se mig mätt på snötäckta granar. Vi packar ner kaffetermosen i väskan, och daddelbollarna med smak av pepparkaka var ljuvliga att äta där i skogen. Vi stannar vid ett naturreservat jag inte hade en aning om fanns så nära. Snön yrde och fingrarna blev snabbt kalla. Jag har svårt ta in det. Att det är vinter nu och att november snart är över. Jag har smygstartat advent lite och i fönstren lyser stjärnorna upp mörkret. 
Dagar som dessa, som jag längtar efter är här nu. Det är så vackert och jag vill inte gå in. 
 
 
 
 
Lördag och den första snön.
 
 
 
 
 
 Den allra första snön föll under morgonen, jag blir som ett spralligt barn som trycker näsan mot fönstren i väntan på tomten under julafton. Efteråt värmde vi oss framför kaminen med nybryggt kaffe och livet kändes ljust. Jag vill genast adventspynta. Och värma glögg, men mest för doftens skull. Istället för allt det där la mig en stund på sängen med mina älsklingar och där somnade vi en stund. Lördag, så himla fint.