9 juni.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hemma hos min storebror och hans tjej möts vi av kvällssolen som kastar skuggor på fasaden och där tuppen går med hönorna på släptåg, de pickar omkring och jag vill genast skaffa ett gäng jag också. Vinden är kall, men vi firar 31-åring med filtar om benen, vegitarisk smörgåstårta och iskall äppelcider. Jag älskar deras hem och jag vet att jag sagt det förr. Men de där två alltså, de händer alltid något nytt i både hem och trädgård och jag måste gå banans med kameran, och sucka högt med en underton av lite avundsjuka. Två kreativa själar.  Detaljer och färger. Trädgården som känns som en förlängning av huset när man öppnar dörren mot bakgården. En liten oas med år av planering och byggen. Min storebror, jag kallar honom för Ernst. 
 
Hur mår du?
 
 
 
 
 
 
En vän. En termos kaffe. En snötäckt skog. Vi pratar om viktiga saker. Om livet i stort, vad vi behöver för att må bra. Inte vad som ger oss mest pengar, utan det som faktiskt ger oss lugn och lycka inom oss. Vi vandrar i snön, där allt är så vitt att vi knappt ser vart vi sätter fötterna. Jag fotar träden och förundras över hur vackra alla årstider är. Tallar i vinterskrud gör mig lika lycklig som tallar i den första vårsolen. Skogen är extra tyst just nu, snön ligger som ett tungt täcke av isolering, och jag verkligen känner hur jag slappnar av. Kramar ett träd och känner tacksamhet. Så himla vackert.  2016, det har redan passerat hela 11 dagar. I år vill jag satsa. På mig. På både drömmar, hopp och hälsa. Lyckan i att känna mig stark i både kropp och huvud. Det är så viktigt att stanna upp. Stanna upp och lyssna på dig själv i dagens snabba samhälle bland hälsohets och mathets. Pengajakt och staus. Vad vill DU? Hur mår DU? 
 
Fredagsord.
 
 
 
 
 
 
Det regnar, solen skiner och blåsten tjuter runt huset. 
Jag går en morgonpromenad med vovven. Plockar löv och binder mig en krans. Jag har egentligen ingen aning om vad jag ska ha den till. Men mitt sinne är kreativt och mina händer får skapa fritt medans kaffet hinner bli kallt i koppen. Jag finner ofta mig själv lite såhär. Att tankarna stillar sig och jag andas med magen.