Den allra sista söndagen i februari.
 
 
 
 
 
 
Söndagsmorgon med alldeles för stora raggsockor mot kalla trädgolv. Innan jag riktigt vaknat kokar jag kaffe och lovar skogspromenad i dimman till två tjejer som trycker vid ytterdörren. Tankarna får vandra fritt och jag lyssnar helst på fåglarna som kvittrar om vår. Det vilar en sån tacksamhet i mig över att ljuset äntligen är här. Igen. Så tacksam över den här ljusa, lugna och sista söndagsmorgonen i februari. För mig är mars den allra första, riktiga vårmånaden. Nu är det på riktigt tillåtet att börja längta lite. Jag startar en tvätt och hjärtat kommer hem med vita tulpaner och kysser mig fjäderlätt i pannan, med en känsla bara han kan ge. 
Vardagliga saker och fredagskänsla.
 
 
 
Morgonpigg Binja som är redo för allt närsomhelst. Det fnns så mycket energi i denna lilla kropp. Om bara några dagar fyller hon 1 år. 1?! Min bästa vän på fyra ben. Som en skugga följer hon mig, hon är verkligen med hela tiden och det känns som hon alltid funnits hos oss. Finaste jag vet.
 
 
Dessa mittemellan känslorna. Vårvinter. Jag längtar framåt men samtidigt är det är fint nu. För bara nån dag sedan var skogen klädd i vitaste vitt och nu inte. Jag får nästan nypa mig i armen, hur fort har inte februari gått? Det är som om jag äntligen vaknat upp ur min dvala som jag legat i sedan november. Det blir bara ljusare nu och alltdär har vi framför oss. Hur underbart är det inte? Jag har fredagskänslor som bubblar i kroppen, även då helgen kommer handla om mestadels jobb. Men det gör ingenting. 
 
 
Min bild på framsidan av en bok. Hur märkligt och mäktigt det kan kännas!
 
 
 
Du vackra tall. ♥
 
 
 Glad fredag kära ni! 
Tisdag, vårkänslor och dagens kontor.
 
 
 
 
 
 
Vilket underbart väder, det gör verkligen underverk med mitt humör!
Att det sedan känns lite väl tidigt med takdropp, fågelsång och torr, grusig asfalt är något jag inte tänker ägna en tanke åt just idag. Jag känner hur inspirationen fyller mig från huvudet till tårna och denna tisdag är den bästa tisdagen på länge. 
 
Jag kommer hem till Elin, vi mumsar frukost och dricker några för många koppar kaffe, pratar ikapp oss om livet och det känns som jag alltid känt henne. Vi jobbar ihop när tiden finns och jag är så glad, som jag sagt förut, att ha någon i min närhet som är lika kreativt galen som jag själv. Vi fortsätter med produktfotografering till hennes webbshop, men jag kan inte låta bli att gå bananas i hennes hem varje gång jag är där. Det finns alltid en ny vinkel att fota och vi har sällskap katterna mest hela tiden. Och ljuset, ljuset! Jag blir stående i dörröppningen till hennes sovrum och jag vill gråta en skvätt, eller kasta mig ned bland kuddar och solstrålar. 
 
Tack för denna dag, livet. ♥