Timmar i sommarskog.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Grusvägar en sommardag. Jag älskar. Känslan av att vilja hoppa jämnfota, barfota i vattenpölar. 
En ledig dag, fri att användas så som jag önskar. Idag önskade jag mig skogen. Jag önskade mig kantareller, smultron och lite vacker ljung. Jag önskade mig frisk luft och en kopp kaffe i mossan. Ungefär så. Och mina fötter ömmar. Och myggbetten kliar. Men det är det värt, varenda gång. Skogen är det bästa jag vet. Punkt. 
En bild av kärlek.
 
Förra veckan var jag iväg på en liten familjefotografering. 
Så fint ljus som spred sig genom stora vackra björkar och tre vitklädda damer. Idag ska familjen få se resten av korten och jag vet att mamma Anna är liite nyfiken. Visst är de fina? 
Paulo, Paulo.
 
Jag hoppas ni står ut med min lilla bloggtorka. Jag hinner liksom inte med. Jobba 90%, jobb med Eloge magazine och försök till lite fotograferingar och lite socialt liv där nånstans, inklämt. Jag får utmana mig själv. Jobba med att hitta energin, känna att jag inte gör något med alltför mycket prestationsångest. Den finns där och förstör lite just nu. Men så kan det vara och då får man släppa ner garden lite och tro på sig själv! Jag får sån fin respons från min kära och mina vänner/familj. Och från er. Och de grymma tjejer jag jobbar tillsammans med. Jag är lyckligt lottad. Helt klart! ♥