När det känns tungt finner jag tröst här.
 
 
Vid vattnet. Kvällarna när sjön ligger stilla och solens sista strålar ger hopp. Hopp om att det vänder snart. 
 
 
På andra sidan sjön. 
När jag får träffa mina favoritpersoner. Prata med min vän som känt mig sen barnsben, där varje liten del av mig är välkommen. När hon kramar om mig och säger hon finns där. När Lovis busar med munnen full av nygräddade våfflor och Elsa vill plocka vitsippor och pussla med mig. 
 
 
I skogen.
Jag tar med mig hundar och kamera till skogen och lägger mig i mossan. Fotar en ensam vitsippa. 
 
 
 
6 rader om livet.
 
 
 
När jag måste släppa allt jag har för händerna och fotografera våran fina Snuffs i solnedgång. Undrar om hon är lika lycklig som jag över att solen håller sig kvar allt längre. 
 
 
En promenad en morgon när dimman ligger tät och jag känner att jag gärna återvänder hit när grönskan är som vackrast, i maj. Aldrig har jag väl längtat så mycket. Det säger jag varje år, och just nu är inget undantag. 
 
 
Jag planterar om mina växter, och det känns som terapi att få gräva ner fingrarna i jorden. Tänker ljusa tankar och hoppas att mina icke gröna fingrar kan skapa lite liv och magi. 
 
 
Att ständigt återkomma till de där ljusa kvällarna.
När sovrummet badar i ljus och en nybadad hund ligger och ser ledsen ut. Jag har svårt att ta in hur mycket lycka en hund kan ge. Hur mycket kärlek hon ger mig. 
 
 
Och vitsippor och blåsippor i skogen får mitt hjärta att klappa lite extra. Jag fylls av hopp och blir sådär barnsligt glad. Inget är som den här tiden på året. 
 
 
Och så har det varit tungt och ledsamt i hjärtat och jag tänker mycket på hur många som påverkas när någon i familjen mår psykiskt dåligt. Psykisk ohälsa som är så tabu att prata om, även om det blivit väldigt mycket bättre. Det ligger som ett täcke över mig, jag tänker att jag är stark för två och ibland tre men sen blir det övermäktigt. Känslan av att inte kunna hjälpa. Det känns som man drunknar och jag måste hålla isär mina egna känslor och faktiskt ifrågasätta om det är mina egna känslor eller om dem tillhör någon annan. Allt vi kan göra är att finnas, stötta och älska varandra. Kärleken är stark. Jag älskar dig, mamma. Du är och kommer alltid vara min kämpe och jag tror från djupet av mitt hjärta att vi klarar det här också.