Fredagsord.
 
 
 
 
 
Idag vaknade jag kl 5 och tänkte trötta tankar om kaffe. Drog på mig raggsockorna och blev sittande i morgonrocken i flera timmar innan huvudet vaknade. En morgonpromenad senare känner jag mig lite piggare och nu väntar en sista sväng i svampskogen med mamma innan älgjakten drar igång. Det är fredag och den är ledig. Jag ska ta hand om den väl och bara göra saker som skänker mig lugn. 
Vad gör ni idag? 
 
Oktober.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Oktoberdagar utomhus. 
Pinnbröd och kaffe vid en sjö i skogen nån mil hemifrån, där skogens gröna nyanser snabbt har övergått i gult och rött. Där grillar vi pinnbröd som vi äter med smör, dofter som kastar mig tillbaka till skolutflykter och regnbyxor.  Det här var en söndag och kanske det bästa avslutet på en fin vecka.
Nu är det redan tisdag och dagarna springer. 
 
Att bara få finnas.
 
 
 
 
 
 
 
Den här veckan började med en timme hos kuratorn. Fint ändå, även om kroppen var trött efter helgjobb. Vi pratade lite om trötthet och om den där lilla gnistan jag tappat nånstans, att den fortfarande brinner om än lite svagare. Jag behöver göra saker som ger mig glädje och energi och en sak som fattas mig lite är glöden för fotografering. Och skrift. Två av de saker jag behöver, min plats för återhämtning och påfylland. Och ibland kan det faktiskt handla om att bara göra det, även om jag vill lämna kameran hemma. Jag griper efter alla strån jag kan för att inte tappa mig själv och igår var septemberkvällen magisk och jag fick pirr i magen och så stannade vi hos kossorna en lång stund. Så fina, färgen på deras pälsar smälte ihop med hösten och i dessa stunder får jag en klump i bröstet av kärlek. Ren kärlek. Och kanske är det det mest rogivande som finns att studera djur i naturen. Så stilla på något vis. De idisslar sitt gräs och följer oss nyfiket i blicken.  
Så istället för att spara dessa bilder utan att posta dom så gör jag det bara. Jag skriver och jag fotograferar,för mig just nu. För min själ och mitt mående. Tack livet.