Söndagsglimtar.
 
 
 
Söndagskväll i skogen. Vi dricker kaffe i tystnaden och så väntar han tålmodigt på att jag ska bli klar med allt det där jag brukar göra när kreativiteten tar över. Ikväll är ljuset magiskt och jag jagar solstrålarna mellan träden. Han bara ler när jag rabblar på om hur vackert det är, just här. Vi sitter en stund och pratar om helgen och att det redan är söndag. Tiden, aldrig stilla. Imorgon lämnar jag 20-nånting åldern och helgen har varit lagom festlig med mina allra närmsta och jag känner mig älskad och varm i själen. 
Den här veckan har jag..
 
 
Jag har vågat be om hjälp. Och i måndags satt jag i ett rum med en kurator lättade hjärtat en aning. Där tänker jag fortsätta och det är så viktigt det där, att faktiskt våga säga högt, framförallt för sig själv, att det finns saker i livet man behöver hjälp med. Att det kan bli för tungt att bära allting själv. 
 
 
Jag har tänkt på hur fort timmarna går i skogen. En timme blir plötsligt fyra och sedan har man nästan hur mycket svamp som helst att rensa. Här i skogen är vi så lika, jag och mamma. Som barn på julafton ropar vi mellan träden till varandra. Svamplyckan. Och så skrattar vi. 
 
 
Jag har haft tid med finaste tjejerna jag vet. När det börjar regna tar vi skydd under träden och sedan jagar vi  regnbågar och kramas ikapp tiden. 
 
 
 
Jag har studerat naturen och hur fort den byter skepnad. Jag känner mig ändå vän med mörkret och tystnaden. Lugnet och känslan av att det är okej. Jag är ett höstbarn och september är min månad. Den för någon slags nystart och ny inspiration med sig. Jag hoppas ni vill stanna här i min värld och ta del av det jag älskar. 
 
 
Hoppas ni har en fin vecka! 
 
 
Att plötsligt ha september.
 
 
 
 
 
Jag somnar tidigt och vaknar tidigt. Innan jag riktigt hunnit säga farväl till augusti står jag plötsligt i septemberdimman. Luften är kall och fuktig och vart jag än tittar ser jag vackra spindelnät. Vi stannar ute tills solen kämpat sig genom dimman och plötsligt är den borta, lika fort som den kommit. Hösten är här och jag älskar det med varje cell i kroppen. Det är något med våren, och det är något med hösten, som väcker alla mina sinnen till liv. Och det är den allra tidigaste timman, när ingen annan är vaken, som är den allra vackraste timman. Vill inte missa en enda sekund.