7 bilder av lycka.
 
Och så kom livet emellan. Med alldeles för stora känslor i kroppen, som tar över och sätter sig så hårt att det är svårt att värja sig. Just nu pratar jag om den delen av mig själv som blir alltför självkritisk. En känsla som är så, så svår att skaka av sig. Inget blir som jag tänkt och det är bedövande.
 
10 bilder av lycka. 10 bilder från livet. 
 
 
 
Vi hämtade hem världens finaste Binja. Magsan visar henne allt hon kan och dom har varit oskiljaktiga sen första stund. Jag sov på golvet i vardagsrummet i ca 6 veckor och gick runt som en zombie ibland. Stundtals undrade jag om jag var galen när jag tänkte att vi skulle skaffa valp, men sen somnade hon tätt intill mig på kudden och mitt hjärta smälte varje gång. Hon är verkligen som en minimänniska. 
 
 
Endorfiner, vänner och sommar. Jag älskar den här bilden för jag får känslan av styrka och beslutsamhet. Att framåt är den bästa vägen att gå. 
 
 
När en av bästa vännerna smsar att hon är påväg med flaska vin. "Vill hänga med dig i solnedgången" skriver hon och vi pratar långt in på natten. Hon är något alldeles särskilt. Jag fotograferar henne i solens sista stålar och bilderna blir bland det bästa jag vet. Magiskt. Här finns dom. 
 
 
 Jag känner mig alltid så levande när åskan dånar och luften klarnar, när världen badar i doften av nyfallet regn och syren. Stunderna i livet som väcker känslor från barndom och uppskrapade sommarknän. Solvarma jordgubbar och socker. Trassligt hår och smutsiga fötter. 
 
 
När han inte tycker det känns det minsta jobbigt att åka en omväg påväg hem från semestern. För att stilla mitt havsbehov. Så jag får känna håret fladdra i vinden och andas tång och salt. När jag blir stående alldeles tyst och gråtmild. Eller när jag blir så exalterad att jag pratar i 120 och inte kan sluta säga; Men herregud, ser du? Ser du vad vackert det är? 
 
 
 
 Den totala tystnaden som bara finns där i den mjukaste av snö. Jag blir lika hänförd varje gång den uppstår. När man pulsar i skogen, andningen är ansträngd och det börjar bli alltför varmt under mössan. Just där i stunden när jag stannar upp och blir tyst, det är då jag märker det. Jag blir alltid, alltid lika fylld av den. Tystnaden. Som ett täcke av mjukaste bomull. Bland det finaste jag vet. 
 
 
En bild som betyder mycket för mig. En ensam vitsippa.. Känslan när jag tänkte jag att faktiskt ville starta mitt egna företag. Sälja mina bilder. Få vara kreativ på flera plan än bara för mig själv och utan att för den sakens skull tappa bort mig själv. Den där vitsippan på axeln. Lycka.