Drömmer om att skapa och en längtan framåt.

 
 
Torkade blommor från 1940-talet. Hur fint kan något vara? Jag vlll verkligen göra ett eget album och det ska jag skriva upp på min att-göra-lista för 2019. 
 
 
Jag bläddrar i arkivet. Den här bilden talar för så mycket om vem jag är. Barfota, skog och kvällsljus. Jag vet att ni läst de raderna kanske ca 100 gånger nu. Men jag får lite lätt skav i hjärtat av längtan och det är på riktigt, alltid vid denna tiden på året som det kommer, skavet. Även om vintern håller oss i ett hårt grepp och vinden viner utanför fönstret, även om jag älskar den här tiden också, så kan jag inte hjälpa det, alls. 
 
 
Jag började skriva en text om den här bilden på instagram. Om ljus, om känslor och om minnen. Hur man genom att se på en bild kan känna allt det där igen. Känna doften från en torp i skogen, ett torp i skogen som bär så många minnen från min tid som 15 år - nånting. När den här bilden togs 2016 var vi vuxna och kan höra min väns skratt, ljudet från knarrande trägolv och doften av varm skog.  
 
 
Söndagstankar i februari. Det är fint ändå att få dela det med er. Jag vill så gärna bevara den här platsen. Den har funnits så länge nu och jag fastnar här ikväll.
Läser gamla inlägg och bläddrar bland foton, fint! 
Vardag | |
#1 - - Kate:

Åhhh, det låter helt underbart, dina minnen.. Jag vill oxå ha ett torp..🌲🏡och visst är det så känner jag, att på nåt sätt har alla årstider en betydelse. Efter en "hektisk vår, sommar, och skördetid", så är det meningen tror jag att vi ska vaggas in i lite mörker och kura skymning. Kroppens sätt att återhämta sig, tänker jag...
Nu lever vi ju inte som förr i tiden, men jag tror att våra kroppar och hjärnor gör det, fortfarande...
Ha det gott, kraaam Kate

#2 - - nillashalsaharmoni:

idag ska vi tillsammans med vänner besöka ett gammalt torp som någon bekant till dem har köpt! Jag kommer att bära med mig bilden av klänningen som hänger där i fönstret på din underbara bild!
Kram, Gunilla

Upp