En vecka i mitt liv.
 
Flygrädsla i veckor innan, men jag gjorde det. När planet väl kommit upp över molnen blir jag alltid lika fascinerad, mållös och benen darrar. Såndär bubblig, skräckblandad förtjusning. Känslan att vara påväg.
 
 
Världens finaste kusin i solnedgång. 
 
 
 
 
 
Med båt for vi ut mot kritvita stränder, grottor och sköldpaddor. Magiskt! 
 
 
Katter och små gränder. Fotografen i mig visste inte åt vilket håll att titta. 
 
 
En kvällspromenad i området med sällskap av ännu en katt. 
 
 
 En vecka i mitt liv tillsammans med två av mina bästa människor.  Det vilar många känslor i min kropp, det har tagit mig några dagar att landa här hemma bland grantoppar och regnstänk. För bara några dagar sedan slog hjärtat dubbelt för allt det vackra gröna och blåa, kontrasterna mot vad jag är van vid. Havet, saltvatten och solbränd hud. En resa som kom precis när den var som mest behövlig. Skratten ekar i hjärtat som ett minne jag vill spara undan för alltid. Dom där två, kärlek. 
Zakynthos, jag hoppas vi ses igen, någon gång. 
 
Den allra sista söndagen i februari.
 
 
 
 
 
 
Söndagsmorgon med alldeles för stora raggsockor mot kalla trädgolv. Innan jag riktigt vaknat kokar jag kaffe och lovar skogspromenad i dimman till två tjejer som trycker vid ytterdörren. Tankarna får vandra fritt och jag lyssnar helst på fåglarna som kvittrar om vår. Det vilar en sån tacksamhet i mig över att ljuset äntligen är här. Igen. Så tacksam över den här ljusa, lugna och sista söndagsmorgonen i februari. För mig är mars den allra första, riktiga vårmånaden. Nu är det på riktigt tillåtet att börja längta lite. Jag startar en tvätt och hjärtat kommer hem med vita tulpaner och kysser mig fjäderlätt i pannan, med en känsla bara han kan ge. 
Vardagliga saker och fredagskänsla.
 
 
 
Morgonpigg Binja som är redo för allt närsomhelst. Det fnns så mycket energi i denna lilla kropp. Om bara några dagar fyller hon 1 år. 1?! Min bästa vän på fyra ben. Som en skugga följer hon mig, hon är verkligen med hela tiden och det känns som hon alltid funnits hos oss. Finaste jag vet.
 
 
Dessa mittemellan känslorna. Vårvinter. Jag längtar framåt men samtidigt är det är fint nu. För bara nån dag sedan var skogen klädd i vitaste vitt och nu inte. Jag får nästan nypa mig i armen, hur fort har inte februari gått? Det är som om jag äntligen vaknat upp ur min dvala som jag legat i sedan november. Det blir bara ljusare nu och alltdär har vi framför oss. Hur underbart är det inte? Jag har fredagskänslor som bubblar i kroppen, även då helgen kommer handla om mestadels jobb. Men det gör ingenting. 
 
 
Min bild på framsidan av en bok. Hur märkligt och mäktigt det kan kännas!
 
 
 
Du vackra tall. ♥
 
 
 Glad fredag kära ni!