På en häst genom skogen.
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var år sedan jag satt på en häst, så det var med darrande ben och skenande hjärta jag tog mig an utmaningen att återigen våga rida. Sist slutade det med avkastning och rädsla. Men, ja det finns en del av mig som tycker det är himla mysigt. Så även denna gång och nu har jag nog fått lite blodad tand, idag slutade det med att jag stod och kramades med hästen och sa till min vän Karin att det här, det gör vi snart om igen! Fin start på helgen, som nu ska spenderas på jobbet. Önskar er en fin helg! ♥
Sommarminnen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vilken sommar.
Att en bild säger mer än tusen ord är något jag vill använda här, men det räcker ändå inte. Jag vill säga att det är det bästa sommaren någonsin. Det är så mycket kärlek och tacksamhet som bor i min kropp, i mitt sinne och i mitt hjärta. Jag vill fånga in allting och spara undan föralltid. Jag försöker fortfarande smälta att jag är fru, fru till den finaste människan jag vet. Sommaren börjar övergå till höst och jag känner att det inte gör något, allls. Stunderna med mina kära är allt som räknas. Ni är det bästa som finns och ni får mig att leva. ♥
 
 
 
 
Här kommer hösten igen.
 
 
Det är något speciellt, de där första timmarna i skogen när luften är svalare och träden byter nyanser, dofterna och lugnet. Gummistövlar och keps. Morfar som alltid går först och dyker upp med stora gula kantareller. Och det är något alldeles speciellt att få gå tillsammans med dom genom skogar där morfar sprang som liten.  Deras skogar där grusvägarna slingrar sig förbi bekant utanför bilrutan.