Angelica Rosengren

Sista söndagen i november och vi sover länge. Vi dricker morgonkaffe framför kaminen med alla djuren och sedan tar jag med mig Binja och en vän till skogen. Vi plockar lingonris och blir blöta om fötterna. Det gör lite ont i mig att snön smält bort men luften är kall och skogen är tyst. När klockan slår 18.00 tror jag den är 20.00 och jag känner mig lite förvirrad.Jag adventspyntar lite mer och så pratar vi om resan till Prag som väntar alldeles därframme. Jag längtar, men först väntar första adventsveckan och kanske är det den mysigast av alla.