Den allra sista söndagen i februari.
 
 
 
 
 
 
Söndagsmorgon med alldeles för stora raggsockor mot kalla trädgolv. Innan jag riktigt vaknat kokar jag kaffe och lovar skogspromenad i dimman till två tjejer som trycker vid ytterdörren. Tankarna får vandra fritt och jag lyssnar helst på fåglarna som kvittrar om vår. Det vilar en sån tacksamhet i mig över att ljuset äntligen är här. Igen. Så tacksam över den här ljusa, lugna och sista söndagsmorgonen i februari. För mig är mars den allra första, riktiga vårmånaden. Nu är det på riktigt tillåtet att börja längta lite. Jag startar en tvätt och hjärtat kommer hem med vita tulpaner och kysser mig fjäderlätt i pannan, med en känsla bara han kan ge. 
#1 - Sara i Åre

oavsett hur mörkt det är så känns det liksom alltid ljust hos dig

#2 - Sandra

Vilken fint start på en söndag. Här är Stockholm slaskigt grått och jag bäddar sängen i samma färg. Ha en fortsatt mysig dag. Kram

#3 - Rania%20%7BRowan%20Tree%7D

Så himla fina, stämningsfulla bilder. Håller med dig om att Mars månad verkligen kommer med våren <3

#4 - sandra

Otroliga bilder alltså. Och wiho, Mars - snart är vi där!

#5 - Ellen

"och kysser mig fjäderlätt i pannan, med en känsla bara han kan ge" åh <3

#6 - Martina

Så mysiga bilder