Onsdagsord.
Efter dagar av envist regn vaknar jag till klarblå himmel. Doften av skog och blommor slår emot mig på morgonpromenaden med vovvarna och jag påminns om varför jag älskar sommarregn.
Startar dagen i skogen med fågelsång och vindarna är varma.
Kanske kommer sommaren nu, på riktigt. Jag längtar lite framåt, det finns så mycket därframme som jag vill uppleva. Och samtidigt står jag i sovrumsfönstret på kvällarna och vill ut i sommarnätterna, dom är som allra vackrast precis just nu. Tiden är viktig att ta till vara på, som att försöka få de timmars sömn jag behöver. Idag borde jag göra en del vardagliga saker, men jag väljer en bok i solen. Små prioriteringar. Små stunder för lycka. Som att denna onsdagsförmiddag är ledig. Att jag fick starta den på bästa sätt.
precis så är det. det som är nu är ljuvligt och bräckligt med allt som är skört som tyngs ner av förväntan.