Hemma.
Vi går längs vägen som är kantad av lupiner och där kossorna nyfiket följer våra steg. Tänk att jag bor här. Platsen som varit hemma i över sju år nu. Tiden innan känns som ett helt annat liv, det är så mycket som förändras och jag skräms ibland av hur fort det faktiskt går. Vi pratar om semester och om allt det där, men kvällar som dessa, det är dom som ger mig pirr i bröstet av förväntan och när jag stannar och pratar med kossorna hör jag min man i bakgrunden - "Nu är frun lycklig."
Så vackert! Vi hade samma fina ljus när vi skulle lägga oss ikväll, man vill helst vara vaken hela natten just nu! Tack för en blogg med super vackra bilder!