Sedan sist..
Jag har funderat på mycket. Druckit kaffe i tystnaden. Stirrat ut på den betonggrå himlen. Känt att jag behöver vara lite off. Trycka på paus och känna efter. För livet går i 120.
Jag har firat mamma på hennes 51 årsdag.
Innan snön regnade bort hann jag ta en bild på den tjocka dimman över sjön. Himmel och jord i ett.
Tänker att ljuset är annorlunda och att det bara blir ljusare för var dag. Underbart.
Jag är kritisk till mina egna bilder och jag försöker släppa det. Jag älskar dessa bilder på min vän Frida och tänker att jag vill visa, och då gör jag det.
Jag är lite allergisk mot mobilbilder men jag struntar i det.. Jag avslutade denna söndagen på Spa med en kär vän. Spontant och alldeles precis vad jag behövde. Nu är jag skönt mör och trött i kroppen och ska jag krypa upp i soffan brevid min andra hälft och kramas.