Stunder jag längtat efter.



Okej, det är nu det händer.
Vitsippor. Kvällssol.
Jag har längtat så, och där i skogen kände jag det. Med kaffe på en stubbe, den sista timmen innan solen går ned. Jag har längtat så länge efter just det, ljuset. Känslan. Sången från koltrasten. Det finns inget bra sätt att förklara det på. Ni som också känner det, kanske kan förstå vad det är jag vill förmedla. April. Jag önskar att du är mjuk mot mig. Mjuk, varm och ljus. Mitt sinne börjar vakna till liv. Jag vil hålla kvar den här känslan.
Jag tror jag förstår dig precis eftersom jag också börjar vakna till liv! Tiden nu fram till midsommar är fantastiskt! Ja, sommaren också så klart. Men just det där du beskriver om ljuset och koltrastens sång som lockar ut oss tills solen går ned. Magiskt!
Kram Gunilla