Från en helg.
Jag lovade ju mig själv att detta år skulle jag bli bättre på att fånga vardagsögonblicket. Mer ostyrt och det innebär att smyga upp med kameran när jag vaknar tidigt och min man och hund ligger kvar i sängen.Eller ja, Binja följer med för morgonkissen och mat, sedan blir min plats snabbt upptagen.
Söndagar är en fin dag att leva på. Långpromenad i regnet ingår när man köper hund.
Jag tycker det är något vackert över vissa kalhyggen. Den här platsen springer jag förbi ungefär 2 ggr i veckan och jag tror alltid att ett ståtlig älg ska stå här och nyfiken följa mig med blicken. Det har inte hänt än.
Vi åker på liten tur till lilla staden intill och jag får en doftpion av min man. En till sak att våga bli bättre på är att plocka fram kameran bland andra människor. Nån mer som känner sig lite obekväm? Antar att man i storstäder inte ens reflekterar över detta. Egentligen inte mer konstigt än att plocka fram mobilen och knäppa en bild.
Äntligen blommar äppelträden och jag fotograferar blommor som en galen person. Här kommer dock yrvädret och springer förbi i samma sekund, alltid nära.
Så himla fint Angelica! Älskar vardagsögonblick, även om jag är dålig på att fånga de själv. Och om det där med att ta upp kameran bland folk så har jag inga problem med det alls, längre. Men förr var det inte en favoritgrej hos mig heller. Nu är det mest Sebastian som tycker det är lite jobbigt, hihi.