Angelica Rosengren - Om dagar som går.

Om dagar som går.

Medan samhället står på paus så badar vi hund som blir lite tjurig och bäddar ned sig själv i soffan. Vi blir såklart vänner igen efter några timmar. Sedan går vi ut och hon rullar sig på åkern och jag suckar för det var dumt att släppa henne lös en liten stund.

Jag väntar in rötter på en doktor westerlund. Det var det där med tålamodet. Jag ser den redan stor och frodig i vacker lerkruka.

Dricker kaffe från Svanfeldtscoffee där varje köpt kilo ger 10kr till hjärnfonden. Jag köpte mig också några vackra kaffekoppar och ni som vet, vet ju hur mycket jag gillar kaffe. Och att kaffe ska drickas ur fina koppar.

Och vi går som vanligt till skogen varje dag och där händer det något nytt för varje gång. Om mornarna och kvällarna sjunger koltrasten så högt att mitt hjärta nästan brister. Det kan nog inte finnas något som slår det.

Så kommer aprilvädret innan april har kommit men jag försöker följa med i svängarna och inte börja gråta. Jag vänder ansiktet mot snön och tänker att det snart är över. Det kommer en vår och den kommer vara rörig och tiderna förändras och vi får ta en dag i taget nu. I helgen har vi bryggmöte och det kanske är ett av det största vårtecknen. Grannarna samlas och planerar bryggiläggning och ja, ni förstår.

Men vad svårt det är att inte upprepa bilder här och på instagram men det får bli så ibland. Jag älskar den här bilden på min lillebror och Binja. Och jag tror den blev ännu lite finare i större format.

Vi går på stigarna och pratar om saker som vi bara pratar med varandra om. Stödet att vi har varandra när det kommer till saker vi båda upplevt och kunna vrida och vända på det emellanåt och låta saker man funderar på få komma fram. Att leva brevid psykisk ohälsa och missbruk gör något med en människa. Viktigaste är prata om det. Men bland gapskrattar vi bara i flera timmar och är det något vi delar så är det humorn.

Hoppas ni mår bra och tack för att ni kikar in här.