Här, bland bröllopsinbjudningar och vita panelväggar har jag mitt egna lilla krypin. Här kan jag sitta med ljusinsläpp från två fönster och med sjön som tavla att vila ögonen emot. Här kan jag låta kreativiteten få finnas precis så mycket som den vill, och det gör den. Min egna lilla värld, den känns alldeles rätt. Jag tänker vila här, på min svarta favoritstol, och skriva om livet till bilderna som talar. Skapa med mitt egna språk.
Åh detta har jag inte sett, är det på övervåningen? Vad fint det blivit!