Skogen.
På skogsvägarna där vi åkt så många gånger, där skogen är djup och tystnaden total. På skogsvägarna jag åkte som liten. Som jag älskar lika mycket nu som vuxen. Jag kan varje kurva och sjö. Vi stannar till på små ställen där jag känner för att plocka upp kameran. Jag talar med skogen och älgen på kalhygget, tycker att hon kunde kommit lite närmre,men inte för nära. Vi far vidare i takt med solnedgången och efter en tung eftermiddag mår jag bättre när jag får känna jord under fötterna och prata om livet med mitt hjärta. Han säger att det är balsam för min själ och det har han ju så rätt i.
Det är fint att han vet vad jag behöver för att bli lugn och hitta tillbaka.
♥
Älskade vän <3