Angelica Rosengren

 

 Torsdag. Sista dagen i oktober. Oktober handlade om naturen, om hur vacker den är och om hur mycket jag behöver den för att hålla mig i balans. Mossan under fötterna. Dofterna och lugnet. Träden som exploderar i färger starka som elden. Jag blir alltid lite halvt ledsen när löven faller och mörkret knackar på för att stanna. Jag behöver saker att se fram emot. Och det har jag. Det är så mycket fint som väntar på mig att jag får nypa mig lite i armen. Drömsemester, det till trots att jag inte kan vara delaktig på riktigt i planeringen, just för att jag är så in i nordens flygrädd. Så flygrädd att det ger mig kalla kårar bara av att titta på bilder dit vi ska. Mm just det,  jag sneglar bara på hjärtat när han surfar på resesidorna och vill visa bilder. Mina svar; - "Jag tittar när vi kommer dit." följt av skratt från oss båda. Släpp aldrig min hand, liksom. Han, min trygghet och värme. Min blivande man. Bröllop. Det pirrar i hela kroppen. Så ja, vi planerar just nu; bröllop och tre veckors vistelse i Thailand. Thailand i februari. Jag är redan livrädd men full av förväntningar. Bubblande full av längtan. November är inte min månad. Men, jag ska verkligen försöka se det positiva i mörkret, och blicka framåt. Ja, låt oss blicka framåt.. 

 

Och nu?  Hjärtat kommer snart hem, jag har kvällsjobb innan ledig helg. Ledig helg som jag tänker fylla med sådant jag tycker om. Som långa frukostar, elda i kaminen, läsa och plocka svamp.