En oktobermorgon.
Vaknar upp till frost och dimma.Jag är trött och först tänker jag att jag inte orkar gå ut, men när kaffet kokar klär jag ändå på mig och packar väskan med kamerastativet och fingervantar. Binja viftar på svansen till svar när jag säger att vi ska gå ut. Det är ju faktiskt sällan man ångrar sig. Jag dricker min första kopp kaffe för dagen i tystnaden vid sjön. Och det var precis vad kropp och knopp behövde.
Magiska bilder som alltid! Ser väldigt mysigt ut!!