En söndag i september.
Vissa tar sovmorgon. Luften är kylig och golven kalla efter att fönstret stått öppet hela natten. Jag rotar fram ragsockor och kokar kaffe. Tystnaden är slående. Det känns som den första höstmorgonen, sådär på riktigt.
Och sen, runt lunchtid bryts tystnaden. Hundar, ungar, skratt och dans fyller vardagsrummet. Här kokar jag dagens andra kanna kaffe och tar ett snabbt foto på en härlig stund. Alla vill vara med.
Sedan går vi till skogs och plockar trattkantareller och fikar.
Vi är ute i fyra timmar och när vi alla börjar få ont i fötterna ger vi upp och går hem igen.
Innan de far hemåt igen binder vi kransar. Och så gäspar vi ikapp.
Min tjej i vackert kvällsljus.
Och så alla dessa äpplen, vilket äppelår! Jag bakar mjuka kakor och kanske, kanske att jag ska koka mos, eller lämna iväg en drös för must. Eller lägga ut i skogen till råddjur och älgar.
Solnedgången är magisk. Jag springer ut utan de där två.
De där två, som alltid undrar vad jag gör och håller koll.
Men hursomhelst. September. Fantastiskt vackert.
Vilka mysiga höstbilder!