Sedan sist har jag..
 
Vaknat upp till det här, nästan varje morgon. 
 
 
Haft sällskap av katterna som nu börjar vara mer inomhus, höstens säkraste tecken. 
 
 
Hälsat på hos storebror och Ann-Sofie. Pratat lite med den blyga tuppen, druckit kaffe och ätit färska munkar, sådär så man får socker i hela ansiktet. 
 
 
Varit ute i soluppgången och den första frosten. Vägarna är fulla av löv och jag kanske först nu verkligen tänker att det är höst. 
 
 
Haft med mig min ständiga följeslagare.
Som växer fort, börjar få lurvig svans och som sover med sina varma tassar mot min rygg varje natt. 
 
 
Druckit mer kaffe och skrattat så det ekar över sjön med en vän. 
 
 
Och så fotar jag henne i samma ögonblick som jag ber henne blunda. Min vackra Frida. 
 
 
Jag har fotat dimmig skog. Jag.får.inte.nog. 
 
 
 
 
#1 - Sanne Brännström - warginna

Åh. Stämningsfullt. Harmoniskt. Som vanligt <3
Visst är det svårt att få nog av hösten?

#2 - ISA

Vilken himla otrolig bild på din vän! vill att du ska porträttfota mig med ;) haha!

Svar: Tack. Men självklart, det får vi styra upp någongång.:)
Angelica

#3 - Ellen Lindberg

Åh, så fint! Varma tassar mot en när en ska sova är så himla mysigt. Älskar det.

#4 - Lovisa

Så jättefina bilder! Så mysiga! Tycker alltid att dina bilder är så lugna och underbart fina!