Sedan sist har jag..
Vaknat upp till det här, nästan varje morgon.
Haft sällskap av katterna som nu börjar vara mer inomhus, höstens säkraste tecken.
Hälsat på hos storebror och Ann-Sofie. Pratat lite med den blyga tuppen, druckit kaffe och ätit färska munkar, sådär så man får socker i hela ansiktet.
Varit ute i soluppgången och den första frosten. Vägarna är fulla av löv och jag kanske först nu verkligen tänker att det är höst.
Haft med mig min ständiga följeslagare.
Som växer fort, börjar få lurvig svans och som sover med sina varma tassar mot min rygg varje natt.
Och så fotar jag henne i samma ögonblick som jag ber henne blunda. Min vackra Frida.
Jag har fotat dimmig skog. Jag.får.inte.nog.
Åh. Stämningsfullt. Harmoniskt. Som vanligt <3
Visst är det svårt att få nog av hösten?