Måndagsord på en tisdag.
Det känns som jag precis återuppstått, legat totalt utslagen på soffan hela förra veckan med feber och varit genomförkyld. Sådär att man knappt kan andas eller röra sig innan man hostar sönder hela bröstet. Jag mår äntligen bättre och igår kväll åkte jag och en vän upp på höjderna för att titta på hösten. Den är så vacker på håll, där de färgsprakande björkarna dansar i vinden ihop med grantoppar och blå himmel. Jag var så glad att få komma ut att jag inte kunde vara tyst en sekund, jag är oftast ganska tyst av mig. - Tror du människor ser hur fint det är ute nu Frida? frågar jag och fotar som om jag aldrig sett skogen förr.
fint!