En torsdag i november och den första snön.
Tredje november och några timmar med fina människor vid en sjö mitt i skogen. Bara någon mil hemifrån går landskapet över i vittklädda grantoppar och graderna sjunker. Tänk att den första snön kan göra mig så lycklig, som om jag aldrig upplevt den innan. Jag ylar i baksätet och ler fånigt, ivrig över att få skutta ut och låta snöflingorna yra omkring mig. Sedan tänder vi en eld och grillar korv. Vämer oss med kaffe och varm choklad. Och hon där, min fina kusin smälter in i omgivningen och jag kan inte låta bli att ställa upp henne för en bild, eller två. När vi kommer hemöver är marken grön och brun igen. En liten sväng åt ett annat håll och vintern finns. Märkligt. En stund senare har jag somnat i soffan och när jag vaknar har det mörknat. Tack torsdag, jag verkligen älskar att spendera ledig tid ute i naturen. ♥
Vilken mysig dag! Du beskriver så fint att man verkligen kan se det framför sig. Jag är också en sån där som ler fånigt och skrattande gärna skuttar runt och fångar snöflingor med tungan ^^ fint att ni kunde resa till snön sådär