Angelica Rosengren

Ibland måste jag ta tag i kameran och gå ut. Gå ut och skapa utan att tänka.

Vandra över den våta åkern och blir blöt om fötterna. 

Morgonljus. Solen försöker envist tränga sig igenom molnen och kastar magi över isen. Jag sitter där en stund, försöker att inte tänka på någonting alls. Studerar mönstren i isen och hör hur den sjunger.  Lyssnar till de glada fåglarna som viskar om vår, om än lite tidigt. Jag tänker att det skänker mig glädje precis just nu och något annat behöver jag ju faktiskt inte.