Jag har torsdagsmorgon i soffan. Jag får gnugga mig i ögonen en extra gång när klockan visar halv nio, jag har sovit som ett barn. Lyssnar stilla till snarkningarna från vovven. Solen har gått upp, och jag har missat den vackra dimman som jag ser börjar röra sig ifrån sjön. Jag vill inte missa sådant. Jag kokar kaffe, klappar katt och tänder i kaminen. Snön har smält bort igen och det enda som skvallrar om vinter är stjärmorna i fönstren och den kyliga, klara luften. November har i år rusat förbi. Jag har varit trött men vid gott mod. Jag har tänkt, funnits till och jag är tacksam. Idag skickade jag iväg hela 11 bilder till förstoringar, jag får se vad det blir av dem, men det är ett steg jag tänkt på länge. Saker som jag vill göra, men känt att de inte är bra nog. Idag skakade jag på huvudet åt mig själv, sträckte på mig lite och bara gjorde det. Man måste börja nånstans.
♥
Vår frost har också smält undan och vintern känns så långt borta... November är verkligen en mörk månad. Men ändå myser vi rätt mycket, precis som du klappar jag katter och tänder i kaminen - det är härligt :)
Så himla fina bilder, bra av dig att du beställt förstoringar!