Sommaren är nu.
De varma dagarna. De kom lika fort som de försvann och jag känner mig lite ledsen. Jag njöt varje ledigt ögonblick. Som med vår nya medlem i familjen. Magsan 9 år.
Jag låg på stranden och njöt av vågornas brus. Simmade, tvättade håret och flöt stilla runt medans jag studerade molnen ovanför.
Jag mötte Lovis för första gången och precis som med Elsa så stal hon en del av mitt hjärta.
Vi firade min storebrors 30årsdag lite försent med grillat och Ernst. Den där skylten blev uppskattad och väl placerad i deras ständigt förnyade trädgård. Underbart.
Jag blir fortfarnade helt salig och lycklig när jag får fotografera i kvällsljus och solnedgång. Jag tjatar om det där, men ljuset vänner. Magiska kvällsljus!
Och så tar vi kvällsdopp och allt är stilla.
Och solnedgångarna igen. För varje kväll, lika unik och vacker.
Jag går barfota i trädgården och räddar pionerna från att blåsa sönder. Men jag hade plockat dom en vindstilla dag, också. För jag älskar doften. För att jag älskar att ha en bukett på bordet.
Denna sommar kommer inte gå till historien som den varmaste. Men, varma ögonblick som dessa väger upp väldigt mycket och det är stunderna i sig som är vackra. Ögonblicken som fastnar och finns med när regnet öser ner. Jag är glad. Glad att få gå barfota, dricka kaffe på trappen, de fina, tysta morgonpromenaderna med vovven, fågelkvittret och ljuset.
Ja nog var det några härliga dagar det där. Men de kommer tillbaka, det måste de! Underbara bilder!!!