Angelica Rosengren

 

Jag har nog inte riktigt förstått att juni är slut. Igår kväll vid bryggan när vi satt kvar för att se solen gå ner. Jag vet inte med er, men jag har ibland svårt att ta in allt det vackra. Jag blir överväldigad och försöker desperat att fånga känslan på bild. Men minnena är vackra. Som förra sommaren när vi åkte med grannen mitt i natten, när jag satt längst fram i fören med månen och det stilla vattnet,tystnaden när vi glad fram med båten är fortfarande med mig som ett fotografi. Även om jag även då försökte fånga det på bild så är det ändå minnet jag själv bär som är starkast. Sommarsverige. För att jag dessa kvällar inte önskar mig någon annanstans. 

 

♥