Verkligen fint. Jag tror att jag är en sån som du, som känner alla de där extra känslorna. Jag 'ser' naturen, precis som du verkar göra. Underbart! Kram
Underbart vackert skildrat av hur det är att vara extra känslig. Jag lever och känner mitt liv på samma sätt som du. Vissa dofter kan göra knock-out på mig rent känslomässigt. Årstidsväxlingar kan vara hur tunga eller berikande som helst. Det är som att själen högvibrerar och man blir alldeles svag. Så sårbar på något sätt. Och att kunna se, se dessa små förändringar varje dag. Jag är så tacksam över detta. Varje kväll sitter jag i köksfönstret och spanar på just den där solnedgången, som är så unik för just den dagen, och suckar. En explosion av färger och mönster som aldrig upprepas. Jag är så glad över att känna naturen, ja hela världen på detta sätt. Jag tänker ofta på dessa personer som inte har förmågan till detta. Som njuter av livet på sitt vis men som ändå inte får uppleva detta. Detta, som i min värld är så viktigt. Skulle jag någon gång sluta att känna så här starkt så skulle det inte vara samma sak att leva. Förstå mig rätt! Dessa tidiga morgnar, när världen står helt still och naturen precis vaknat. Då doften av morgondagg och synen av solens första strålar tränger sig fram. Eller i stunden då solen just har gått ner och lämnat en färgsprakande akvarell på himlen och fåglarna flyger lågt. Ja då vill jag känna allt det här. För det är allt som räknas.
Du har förresten skrivandets gåva Angelica. Fortsätt att skriva! Du är fantastisk att sätta ord på känslor. Man blir berörd. Du är en klok, vacker gammal själ ♡
Kärlek.
Din blogg är så otroligt vacker, både i bild och text. Hit går jag när jag vill hitta lugnet och du lyckas alltid skänka mig det, tack! Verkligen ett stort tack!
Vår vackra filosof <3 Att vara medvetet närvarande i nuet tror jag vi högkänsliga är bäst på ;) På gott o ont som sagt.
Då skriver så vacker så vackert.