Till min mamma.
Söndagsmorgon.
Jag vaknar av fågelkvitter men med en mulen himmel utanför fönstret. Idag är mors dag. Jag plockar syrenkvistar från trädgården, som är blöt efter gårdagens åskskur. Och jag tänker stilla tankar om livet. Om det som varit, och om det som gör ont. Men jag tänker i kärlek, och jag tänker på min mamma. Hon som ringer ofta och undrar hur jag mår. Som alltid sagt, och säger att hon älskar mig. Som uppfostrat mig med ett kärlek och värme, och visdomen om att jag aldrig någonsin ska ändra på mig själv för någon annans skull. Hon med ett temprament som kan driva mig till vansinne. Men som alltid har nära till skratt, tårar och känslor. Precis som jag. Vi är lika, men så oerhört olika. Det slår ibland gnistor om oss och ingen kan få mig så ledsen som hon. Om du läser mamma, du är fantastisk. Och jag älskar dig. ♥
Precis som det är mellan många mödrar & döttrar:)
Jag tror att det kallas kärlek.. respekt..mm Mellan mor och dotter. <3 Bra att man kan visa alla känslor och sen är det bra igen:)