Ibland tvivlar man på sig själv.
När jag fastnar i tankar som att det jag gör inte duger, inte blir som jag tänker eller helt enkelt känner jag mig sämst. Sämst på det jag älskar att göra. Och mitt i allt det där kan jag bli riktigt ledsen, nedstämd och vilja ge upp. Allt! Då brukar jag försöka vara min egna inspiration. Gå tillbaka i arkivet, kolla igenom, känna att det faktiskt är bra. Väldigt bra. Jag är lite trött på den delen av samhället. Att det är lite fult att vara stolt över sig själv. Eller nöjd också för den delen. Jag tänker inte så mycket när jag fotograferar porträtt. Jag går på känsla. På ljuset. Jag älskar ju att fotografera men ibland hamnar jag där i något slags mellanläge. Och jag tvivlar lite. Jag älskar att skriva från hjärtat också, därav blir det lite luddigt och svårt att hänga med kanske. Men ni som fotar, visst känner ni igen er?
Bilderna nedan är några favoriter. Jag älskar dom. Och jag är stolt över att det faktiskt är jag som tagit dom.
Mina konstverk. Dom är väldigt mycket mig och min personliga stil på foton.
Man får helt enkelt vara glad och tycka att man är duktig.
Vill ni se mer?
Du är en fantastisk fotograf och inspirationskälla, dina bilder andas äkthet och är fulla av känslor. Man kan känna att man fastnar och drömmer sig bort när man tittar på dem, liksom blir lite en del av det vackra du fångat. Glöm aldrig bort att du bär på en talang och gåva!
(Men visst känner jag igen mig i dina ord, vart enda ett... Man är sin egen värsta kritiker.)
Kram på dig vackra, ha en fin ny vecka!