I Kåseberga.
Där gick kossorna alldeles nära & inpå. Självklart var jag tvungen att säga hej till dom.
Jag älskar naturen..
Själva grejen var dessa stora stenar & naturreservat. Ste­nar­nas läge tyder på att man på detta sätt haft kon­troll på års­ti­der och solens vand­ring.
Att ta sig upp & ner var lite extra träning för benen. Det stupade ganska fint.
Utsikten & omgivningen gjorde mig stum.
Kåseberga, I will be back!
#1 - Karin

Fina bilder!

#2 - Sandra

Kåseberga tar andan ur en. Det är magiskt. Man brukar säga att himmel,jord och hav möts där.

#3 - Katarina

Fantastiskt vackert! Sånt man (i alla fall jag) gråter över på vinterhalvåret då man går och fryser och längtar efter sagolandskap..



svar: Tack fina du för kommentarer. Älskar det fotot också. Ska förstora upp det efter sommaren. Det är så sjukt dyrt bara... (om man vill ha på en stor canvas som jag vill)

#4 - Johannas Ordsamling

Wow, du tar fantastiska bilder och redigerar dem på ett fantastiskt sätt! De här bilderna gav mig flashbacks, jag var med familjen på semester för säkert mer än 10 år sen, och då besökte vi denna plats!